Vecka 33

"Lilla" kulan i vecka 33. Jag är så trött, får knappt någon sömn då jag springer på toa var och varannan timme. Men det är inte långt kvar nu, 53 dagar bara. Dessvärre har jag blivit så rädd att hon ska dö i magen på senaste tiden och oroade mig hela dagen fast jag kände henne röra sig. Hon mår prima och sträcker sig, hickar och buffar runt dagligen men jag är ändå så rädd. Jag har sett några konton på instagram som har förlorat bebisar i magen och jag är så rädd att det ska hända mig, hur överlever man något sådant? 
Jag vill bara att hon ska komma ut nu så jag slipper oroa mig, några veckor till kan hon stanna men lilla hjärtat kom gärna så fort du känner dig redo. Hon är beräknad 5 december men jag hoppas hon kikar ut redan i november. 
 
Sist hos barnmorskan pratade vi lite om min förlossningsrädsla, minns inte om jag har skrivit om det här i bloggen men jag är så rädd. Jag vill bara ha ut henne fort så att inget hinner gå fel. Jag vill inte känna någon smärta alls för jag har så låg smärttröskel att det är löjligt. Misstänker att rädslan kan grunda sig lite i mitt extrema kontroll behov. Hur som helst så har barnmorskan skickat en remiss till auroramottagningen där jag förhoppningsvis kommer få komma och prata med någon som kanske kan hjälpa mig på något sätt. Vi får se hur det blir. Usch jag känner mig bara sämst.
Upp