The day will be what you make it, so rise, like a sun, and burn.

Jacka: gina tricot | linne: h&m | leggings: gina tricot | skor: nike | halsband: h&m | solglasögon: ebay
 
Alltså jag är alltid den som står bakom kameran med full kontroll så det här med att stå framför kameran är så ovant, jag vet inte alls hur jag ska bete mig eller hur jag ska stå. Det tyckte Adina också som jag hängde med idag. Vi fotade varandra, shoppade lite och åt kina buffe och hade det väldigt trevligt. Ovan ser ni två av dom bilder Adina tog på mig och som jag nyss redigerat lite och jag blev ganska nöjd - i alla fall med den första.
Nu är jag hemma i min sköna säng men med värk i benen, vet inte om det är väderspänningar eller något annat, men jag står ut. Har hittat någon serie på dplay som jag kikar på och fördriver tiden lite. Imorgon ska jag plugga teori - men jag kommer antagligen inte göra det haha jag är en sån person som skjuter upp absolut allting till sista minuten - jag har bokat en sån där intensivkurs så jag får helt enkelt skärpa mig men det är så svårt.
 

Mamma himlens vackraste ängel 1960-2016

 
 
Allt innan mamma fick en stroke, cancer och dog var ett annat liv. Men jag försöker göra det bästa av situationen, jag försöker träffa kompisar och hitta på saker så att jag blir distraherad, även om det bara är för en kort kort stund innan tankarna är tillbaka i huvudet. Det är så jobbigt att tänka på det hela tiden, för det gör jag, det är det enda jag gör. Det är konstant. "jag har ingen mamma längre" är i huvudet från det jag vaknar till dess att jag somnar. På nätterna drömmer jag ofta om mamma vilket gör det extra jobbigt att vakna och se än en gång att hon inte finns där i vardagsrummet skrivande i sitt anteckningsblock eller ligger och spelar ruzzle. Hon hade alltid ljudet på när hon spelade det och jag störde mig alltid på det. Men nu finns det ingenting jag önskar jag hörde mer än mamma spelande ruzzle ute i vardagsrummet. Men den tiden är slut nu, den tiden kommer aldrig tillbaka, och inte hon heller. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna förstå det. Det har nästan gått ett halv år, men det känns som det var igår min moster sa att "mamma dog 6.55 imorse". Jag hade sovit hos mamma på sjukhuset i 6 dagar men av någon anledning ville jag inte sova där den där fredags kvällen. Jag ångrar det så innerligt. Mamma dog själv på sjukhuset, hon var så sjuk och allt gick så fort. Hon blev bara 55 år.
 
Det jobbigaste var att hon inte kunde berätta allt hon ville ha sagt. I och med att hon fick den där jävla stroken den där natten då jag jobbade och missade hennes samtal. Hon fick tag på sin bästa kompis som körde henne till akuten men på morgonen då jag kom så var hängde mungipan och inga ord kom fram. Hon var så frustrerad när hon inte fick fram det hon ville säga, hennes hjärna skulle behöva mer tid än vad hon fick. Det var jobbigt att se mamma så där sjuk. Cancern hade spridit sig i hela bröstkorgen och i halsen så hon kunde knappt äta och hon blev bara magrare och magrare. Jag kan inte sluta tänka på det. Min mamma, världens bästa snällaste människa som inte ens kunde göra illa ett kryp var tvungen att få den hemskaste sista tiden i livet. Mamma som äntligen efter 10 års längtan och sparande precis köpt sin sommarstuga som hon skulle göra så fint i och ha i många många år. Hon fick bara ha den i några månader.
Nu är den såld alla hennes grejer är uppe i våran lägenhet nu. Lägenheten som jag måste försöka flytta ifrån då jag inte har råd att bo kvar och inte heller någon nytta av en trea då det nu mera bara är jag. 
Men jag måste försöka hitta något, jag måste få börja om på nytt, för det som gjorde att jag älskade att bo hemma är borta. Men jag tar en dag i taget och försöker mitt bästa även fast det är svårt. Så jävla svårt.

Finally a fresh start.

Så där ja, äntligen en ny design, Nu har jag en sido meny där det står lite om mig och vad jag bloggar om - i stort sätt standard för alla som har blogg - och ska strax uppdatera "min kamera" fliken med all min utrustning jag har. Det enda jag inte riktigt får till i designen är inläggs sidan som får allt att hoppa lite snett när man går in på ett inlägg för att kommentera, men för hoppningsvis så stör ni er inte allt för mycket på det. Jag har även ändrat och gjort bloggen bredare så jag kan ladda upp bilder i 1000px istället för 900px som jag hade innan, vilket är super skönt då jag vill att bilderna ska ligga i fokus då jag egentligen inte skriver så mycket vettigt. Dock har jag inte fotat så mycket på senaste tiden men jag ska träffa en gammal vän på torsdag och vi ska fota massor så då kommer jag garanterat ha något att uppdatera med. Det ska bli så himla kul att träffa henne igen, senast var förra sommaren då vi var på gröna lund, men mycket har hänt sedan dess. Det känns som det var ett annat liv. Vilket det i o för sig var. Tänkte skriva ett inlägg om det någon dag men orkar inte nu, det är för jobbigt.
 
 
Upp